Igår kämpade Isa tappert…först förvärkar och sedan gick vattnet och krystandet satte in..när hon krystat ett tag syntes nåt vi inte ville se…en svanstipp! Ibland går det och ibland inte.. Men när hon försökt ett tag ringde vi vetrinär…de sa att om hon fortfarande hade krafter att krysta så kunde vi avvakta ett tag till om vi ville…så gjorde vi… Efter en liten stund gav vi upp…ringde igen och sa att nu kommer vi in med henne. En halvtimme senare var vi på plats.

Vetrinären var tveksam till om ungen som låg ytterst skulle överleva men menade att de övriga troligtvis skulle klara sig.. Isa sövdes och snittet gjordes…men ungen vetrinären försökte få ut var för stor…

han förlängde snittet…men det gick fortfarande inte….tre gånger blev han tvungen att förlänga snittet innan han med nöd och näppe lyckades lirka ut ungen….och konstaterade samtidigt att den ungen var den enda…och dessutom livlös..

Det var den största nyfödda kattunge jag någonsin sett!! Inte tjock..men otroligt lång..både i rygg och ben…

Efteråt sa vetrinären att det är lika bra vi har ordentlig koll på henne när det är dags för nästa kull eftersom ungen var så enormt stor. Ja..sa jag…jag kunde inte veta att jag har en katt som föder hästar… Nä..sa han..det kan vara svårt att veta….för det där var allt ett riktigt föl…

Men trotts allt så gick det bra med Isa….ganska ont och lite rastlöst letande efter nåt som hon inte riktigt får grepp om vad det är…

Och nu vet vi….att här kan det bli katter som skulle räknas till de största….även räknat bland maine cooner…

Nästa gång blir det ultraljud och eventuellt planerat kejsarsnitt…

Men idag tillåter vi oss att sörja….den store “lille prinsen” !!